Snart kommer dom mina barnbarn Tobias och Marcus i år är Marcus stor nog att bada tunna med morfar. Då blir det en Cocacola eller Fanta för barnen och en malt för morfar. Sedan skall vi sjunga Märta med träbenet för det är tradition. Vadå kan ni inte den den skall alla barn ha lärt sig åtminstone dom från Porjus, det är rallarkultur att kunna ett skillingtryck från början av 1900 talet. Morgan kommer oxå med men han kan bada själv för han fyller 13 snart han skall träna att knäcka Snöskotrarnas häxmästare på skoter men han får nog växa till sig några år än regerar Greven snövidderna.
TEXT
Det var en ärta det var en snärta och hennes klingande namn var Märtha.
Vi brukar träffas så där i bland tills dess mitt hjärta hon satt i brand.
Vi satt i parken och resonera då sade Märtha skall vi spatsera ja in till staden för blott en stund så får du följa mig till mitt rum.
På ett bananskal som låg på vägen där halka Märtha jag blev förlägen och kan ni gissa vad jag fick se jo Märtha hade ett ben av trä.
Att hon var flickan av rätta sorten det märkte jag när vi kom till porten hon lyfte klänningen upp en bit där hängde portnyckeln på en spik.
Resten kan ni väl. Och kan ni den inte då får ni komma till Aimojåkk så får Tobias sjunga den för han kan oxå.
Efter påpekande i gästboken av min skönsjungande dotter har jag korrigerat texten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar