Nähä jag är inte ensammen om ni nu trodde det jag har ju Emil min trogne kompis som följer mig in i döden. Men efter vår väg mot jobbet i Aitik har vi utvecklat en viss kontakt med två individer som kollar vår färd genom dom djupa skogarna. Mickel räv sitter tryggt på vägkanten och kollar om vi passerar. Emil skäller och håller på att få hjärtinfarkt men det skiter Mickel i han bara flinar. Sedan har vi hönan Agda och hon hör inte till dom mest försagda hon sitter där vid vägkanten och väntar på en karl. Så som ni ser där nere i söder här i norrland händer det saker efter vägarna. Jag funderar ibland vad ni tittar på efter vägarna. Men det är klart ni har ju inga djupa skogar som här där jag och Emil regerar.
Vi har en till kompis tjädertuppen Svarte Kalle men han är så blyg att man kan tro att han är släkt med mig. Men jag skall överlista honom och ta en bild på honom. Och till sist men inte minst så har Björnen Brummelibrum vaknat men att få en bild på honom har jag försökt med i massor av år men han är listigare än sju människor men jag ger inte upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar