I morse när jag kom glidande i min limosin genom dom djupa skogarna då stod han där Svarte Kalle. Han kråmade sig spände ut sin stjärt som ett paraply. Samtidigt hörde man hans kluckande som inte går att skriva i text. Längre in i skogen hörde jag hönan Agda skrocka. Kalle var inte så där intresserad att vara med på bild och vädret var inte heller det bästa men en bild fick jag. I morgon skall jag försöka ta en bild på Järphönan Eulalia som brukar sitta vid vägkanten i dom djupa skogarna, men hon är ännu mer svårflörtad än Svarte Kalle. När jag lämnade platsen knallade Svarte Kalle in i skogen i riktning mot Agda. Tja det ni det är romantik i dom djupa skogarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar