När man som jag jobbat i den totala periskopsnojan som rådde under en tid här i konungariket Sverige. Då skådar man omedvetet ut över det fria vattnet för att eventuellt upptäcka ett periskop. Jag inser att i vår tjärn så finns det inga möjligheter att något periskop skall dyka upp. En kväll satt jag och avnjöt en malt för att försöka hålla vikten konstant. Då såg jag det ett frustande periskop kom ångande mot min brygga som är på sned efter Stockholmarnas besök. Men efter jag inmundigat en malt till kom jag fram till att det var min älskade hustru som var ute på sin kvällssimning. Min hustru är en mycket kvalificerad sportdykare även om hon har lagt tuberna på hyllan så snorklar hon fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar