Våren är på väg.

Ja som ni ser jag lever inte i mörkrets rike bland Belsebub och hans anhang som många där nere i söder tycks tro.
Visserligen lyser solen med sin frånvaro en stund här uppe i norr det är då som agnarna skiljer sig från vetet och endast dom hårda bland hårda blir kvar. Nu nu börjar solen skina igen över trädtopparna över Aimojåkks moar även om termometern visar -29 grader så vet vi att snart är det vår.

Kan ni tänka er lyckan att sitta vid köksbordet och bländas av den klara solen som inte döljs bakom smogg och annat elände. Titta ut över myren och veta att snart är det vår och sommar igen och då lyser den 24 timmar i dygnet. Det enda problemet vi har just nu är vem som skall gå ut i vedbodan och bära in ved - 29 grader och av någon outgrundlig anledning så blir det alltid jag. Men jag gör det så gärna för i kväll vankas det blodpalt ala Aimojåkk och då får det vara hur kallt det vill.