Här ser ni Aimojåkk i vinterskrud termometern visar -36 grader. Då lever man upp nu är det bara dom hårda bland dom hårda som överlever i ödemarken. Vi har visserligen bättre förutsättningar än ni bortom bäcken vi skiter fullständigt om det blir strömavbrott vi har ved i vedbodan och elda det kan vi utan att ha el. Det är ju klart man måste ju ut i vedbodan och hämta in ved då känner man den klara kalla luften rinna ned genom strupen och in i lungorna det mina vänner är livskvalitet.
Som ni ser så har ljuset återvänt efter en längre tids frånvaro. då pirrar det i kropp och själ nu går vi mot ljusare tider vår och skoterkörning i obegränsade mängder.
Det är klart det är ju lite jobb om man skall ha fram Bustern den står som ett snömonument och jag vill inte skotta av den eftersom den är så vacker där den står. Men jag vet att ett tryck på knappen så kommer det svart rök ur skorstenen. Jag hoppas ärade bloggläsare att ni börjar förstå varför man väljer att bo mitt ute i skogen. Det är ju inte påtvingat för mig och min hustru vi bor här alldeles frivilligt.
Erkänn att våra bilder på näthinnan är betydligt vackrare än att titta ut på betongväggar smogg och avgaser. Naturen är trots allt den största konstnären.
lördag 4 februari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar