Vedtjyven.

Här mitt i urskogen finns det alla sorters djur. Dom flesta gillar jag speciellt dom som går att äta. Men nu har det kommit en stor råttjävul in i mitt revir och han tjyver ved. Just nu så härjar han kring bron i Aimobäcken han går fram som en skördare. Jag har efter detaljerade studier i ämnet kommit fram till följande Bäver går att äta men en Porjusbo som jag vi äter inte råttor. Kanske någon av mina bloggläsare har recept på bäver man måste ju kunna koka bäversoppa eller nåt sånt. Kan ju vara bra att ha och bjuda på om man får främmande från söder för där äter säkert såna där djur. Våren har anlänt till Aimojåkk Sädesärlan har kommit idag och Tranorna kom för några dagar sedan.

Ensammen i storskogen.

Nähä jag är inte ensammen om ni nu trodde det jag har ju Emil min trogne kompis som följer mig in i döden. Men efter vår väg mot jobbet i Aitik har vi utvecklat en viss kontakt med två individer som kollar vår färd genom dom djupa skogarna. Mickel räv sitter tryggt på vägkanten och kollar om vi passerar. Emil skäller och håller på att få hjärtinfarkt men det skiter Mickel i han bara flinar. Sedan har vi hönan Agda och hon hör inte till dom mest försagda hon sitter där vid vägkanten och väntar på en karl. Så som ni ser där nere i söder här i norrland händer det saker efter vägarna. Jag funderar ibland vad ni tittar på efter vägarna. Men det är klart ni har ju inga djupa skogar som här där jag och Emil regerar.

Vi har en till kompis tjädertuppen Svarte Kalle men han är så blyg att man kan tro att han är släkt med mig. Men jag skall överlista honom och ta en bild på honom. Och till sist men inte minst så har Björnen Brummelibrum vaknat men att få en bild på honom har jag försökt med i massor av år men han är listigare än sju människor men jag ger inte upp.

Konstig fågel

Finns det någon ornitolog bland mina bloggläsare. Var då vänlig och skriv i min gästbok vad detta är för fågel. Glöm inte att bifoga om den är ätbar. Här i Norrlands djupa skogar är vi inte van vid sådana här konstiga djur som helt plötsligt bara dyker upp från ingenstans.

Satans orrar

Ibland får man igen som dom säger. Men dom där jävla orrtupparna som kutar omkring på min gård på morgnarna dom skall jag nog hitta igen till hösten. Jag blir tokig hunden blir tokig tur att vi bara är två som blir tokiga. Men nu har dom jävlarna börjat sitta i skogskanten på gården när jag kommer hem från jobbet det är väl nästan att passera gränsen för det tillåtna. Tur man har blodtrycksmedicin. Jag skall försöka fota dom men dom drar som en avlöning när jag öppnar dörren verkar som dom är rädda för mig. Konstigt!!! Ja ja det är inte lätt att vara köttätare och se maten springa omkring på gården.

Ja som ni ser vi fick dom på kort.

Snöskotrarnas häxmästare

Det är ju jag. Men det finns krafter som aspirerar på titeln, som ni ser så sitter Morgan på skotern och kontollerar hur allt fungerar. Grabben är intresserad trots att han kommer från Stockholm han suger i sig all information han kan om snöskotrar. Den dag han blir 16 år då får jag nog fan i mig se till att jag håller högertummen stumt mot styret, för att kunna hålla undan tur att det finns lössnö. Han får väl ta över pappas skarsåg då är det riskfritt om det bara är lite djuprännt.

Blivande jägare i Aimojåkk.

Som ni alla vet så börjar även jag bli lite till åren. Därför är det viktigt att jag ser till att det kommer jägare efter mig på Aimojåkks marker. Morgan är grabben som tränar intensivt varje gång han är här. Om man tänker efter hur sällan han tränar att skjuta så den dag han tränar på allvar då får nog ganska många hålla i hatten. Han är mycket duktig att skjuta. Vem har då lärt upp honom, tja jag nämner inga namn men han är ganska skäggig och gnällig och tjatig när det gäller skjutning. Men resultat det blir det.

Bröderna Bus

Dom kom som en stormvind genom den svarta natten tillsammans med Pappa och Mamma samt Morgan. Kl 01,00 på Söndagmorgon anlände dom full av energi. Men med konster och knep fick vi dom att sova. Nästa morgon kl 06,00 då var det fullt drag, gasen i botten och tändningen på noll. Det var underbart för oss gamlingar att få lite liv i huset men herrejävlar ni skull ha varit här när kastrullorkestern satte igång. Dom härjade i en vecka och vi njöt varenda sekund och när dom drog tillbaka till asfaltdjungeln då lägrade sig den kompakta tystnaden igen vi kunde höra våra andetag. Vi väntar till sommaren när dom kommer igen. Dom andra tre då tja dom var som vanligt folk tysta och tillbakadragna så man kunde tro att dom var norrlänningar.