En gruvarbetares ögonfröjd.

När man arbetar i gruvindustrin då möts man av vackra vyer hela tiden den här bilden är en av våra krossar under renovering. Det skall till sega hårda tjuriga Norrbottningar för att utföra ett sådant jobb den här årstiden. Vi har mätt upp en temperatur på - 52 grader jag skall erkänna att då tog dom en kopp kaffe för att få lite värme inombords. Heder åt dessa hårdingar som kämpar mot Kung Bore utan att tveka. Nu på måndag då startar damen och grabbarna grus upp krossen igen då jävlar i min tall kommer anrikningsverket att drunkna i malm. Den där blåa mojberten ni ser högst upp på bilden det är en tornkran som lyfter 120 ton ni ser ärade bloggläsare allt är stort i Norrland.
Naturligtvis så ser moder natur till att vi har några konstverk i gruvan här är ett av dom.

I Bergakungens sal.

Jag har ett antal gånger försökt förklara för er där bortom bäcken att moder natur är den största konstnären i detta universium.
I mitt dagliga värv inom gruvindustrin så har jag förmånen att Passera Bergakungens sal ett antal gånger per vecka. När jag har högst prominenta gäster så händer det att jag tar med dom till detta naturens mästerverk.
Det allra bästa är när jag visar detta för en bergsingenjör då blir dom lyriska och börjar rabbla en massa kemiska formler över dom mineraler som rinner efter bergväggen. Dom allra flesta säger å herre gud vad vackert. Det är synd att man inte kan återge hela denna vägg med enkel fotografering men jag har bestämt mig att jag skall ta den bilden innan jag lägger av med mitt jobb inom gruvindustrin. Ärade bloggläsare ni ser ytterligare ett bevis att naturen är den största konstnären. Det finns risk att jag återkommer i detta ämne. Konstverket finns ett antal hundra meter under jord.

Stockholmssvin

Vid vårt besök i Kungliga huvudstaden hos vår dotter med familj erhöll vi lite vildsvinskött som dom inte visste hur dom skulle laga till. Men mästerkocken från dom djupa skogarna med recept i huvudet som har gått i arv ändå från den tiden när våra förfäder vandrade omkring i dessa skogar för 6000 år sedan när stora delar av Sverige låg som havsbotten.
Jag gjorde korv av det, äkta vildsvinskorv med lite fett inmald från ett tamsvin som ätit Wienerbröd i trakterna kring Jönköping. Detta ger en pikant smak på korven. Tja som ni nu alla vet så är det Jokkmokks marknad i helgen men vi är för lata att fara dit och äta äkta Gränna polkagrisar vi äter vildsvinskorv i stället. Nog är det tur att man kan ta vara på dom råvaror som erbjudes.

Kung Bore har slagit till

Här ser ni Aimojåkk i vinterskrud termometern visar -36 grader. Då lever man upp nu är det bara dom hårda bland dom hårda som överlever i ödemarken. Vi har visserligen bättre förutsättningar än ni bortom bäcken vi skiter fullständigt om det blir strömavbrott vi har ved i vedbodan och elda det kan vi utan att ha el. Det är ju klart man måste ju ut i vedbodan och hämta in ved då känner man den klara kalla luften rinna ned genom strupen och in i lungorna det mina vänner är livskvalitet.
Som ni ser så har ljuset återvänt efter en längre tids frånvaro. då pirrar det i kropp och själ nu går vi mot ljusare tider vår och skoterkörning i obegränsade mängder.
Det är klart det är ju lite jobb om man skall ha fram Bustern den står som ett snömonument och jag vill inte skotta av den eftersom den är så vacker där den står. Men jag vet att ett tryck på knappen så kommer det svart rök ur skorstenen. Jag hoppas ärade bloggläsare att ni börjar förstå varför man väljer att bo mitt ute i skogen. Det är ju inte påtvingat för mig och min hustru vi bor här alldeles frivilligt.
Erkänn att våra bilder på näthinnan är betydligt vackrare än att titta ut på betongväggar smogg och avgaser. Naturen är trots allt den största konstnären.

Breaking News

En bister morgon anno 2012 under vecka 6 kom våran Sheriff lagens och ordningens man för upprätthållande av säkerheten inom Aitiks industriområde glidande i en hyrbil av okänt fabrikat förmodligast av Japanskt eller Kinesisk tillverkning. I sitt viktiga ämbete så pressade han skrothögen med nedförsbacke medvind och hemlängtan upp i den maximala topphastigheten på 94 km/timme. Då hoppade en gubbe ut i vägen från Securitas och påstod att han hade kört för fort max fart är efter infartsvägen till Aitik 70 km/timme. Som om han inte skulle ha vetat om det det är ju han som har satt upp skyltarna. Vad dom inte fattar det är att ibland i sitt ämbete måste man testa gränser och vaktbolagens uppmärksamhet. På bilden gratuleras han av en kollega från Palohournas för ett väl förrättat värv inom sin kamp för hastighetens upprätthållande.
Här ser ni en bild när han mitt under sin måltid spänner ögonen i någon missdådare som förmodligast brutit mot någon bestämmelse. Vid detta tillfälle när bilden togs fanns det missdådare som inte åt stratteburgare.
Den konstiga utväxten ni ser på vänster öra är hans normala redskap när han i sitt ämbete talar om för kreti och pleti att ordning och reda det är av yttersta vikt. I händelse av olydnad så har han för vana att kalla in en folkilsken Greve från ett grevskap efter Råneälvens älvdal.
Här ser ni att han även på sin fritid utövar sitt ämbete här vaktar han baren tillsammans med mig för att dom alkoholpolitiska riktlinjerna skall följas.
Jag hoppas att ni liksom jag inser att i vissa lägen måste VIP personer inom Aitk få köra för fort även om vi inte har blåljus på bilen. PS: än har dom inte tagit mig.