Jag har en mycket mycket svår ångest. Min trogna jaktkamrat har passerat 10 års strecket. Är han slut som jakthund nä absolut inte men det är nog på tiden att jag börjar att titta mig omkring efter en till jaktkompis.
Emil kommer nog att jaga ett par år till och därefter går han i pension för det har han gjort rätt för. Jag citerar en födelsedagsvisa till en känd storjägare i Porjus. Bland videsnår och sälg han skjutit mången älg och 18 000 tjädertuppar. Det är väl lite överdrivet men han har varit och är en sjuhelvetes jakthund. Vad består då min ångest av, jo att träna upp en sådan jaktmaskin till det är ett kollofruktansvärt inihelvetes jobb. Nåväl det kommer att bli min sista jakthund så det får väl bli så en gång till men jag har ångest.
Vad händer då med Emil ja inte blir det som hemma i Lillselet en kula i pannan. Han kommer att leva ett mer tillbakadraget liv i allsköns välstånd och bli ännu mer bortskämd och leva fram till den dag då han själv springer ut på egna äventyr i dom himmelska skogarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar